Kiara är ingen vanlig katt. Hon har personlighet som jag aldrig förut sett i en katt. Hon är så förbannat sällskaplig, rolig, nyfiken och envis. Hon skall alltid vara med överallt, går jag till köket så svansar hon efter (o Roxi också), sitter jag i soffan så hoppar hon upp brevid mig, när vi sover så kommer hon o lägger sig brevid mig (om dörren är öppen) och när jag kommer hem så möts jag av både katt och hund i dörren. 

 

Har tidigare tänkt att kattmat har inte så stor betydelse, men dät har jag fått äta upp mina ord. Åtminstone för raskatter är det viktigt att få ordentlig mat. Har i 1 års tid gett bara vanlig "markettiruoka" åt Kiara, både våt- och torrfoder. Sedan skaffade en arbetskompis två mainecoon katter och köpte Royal Canin Maine Coon Junior foder åt dem, och sa att jag måste prova ge samma åt Kiara. Hon som tidigare varit ett matvrak och ätit minst två påsar våtmat och en skål med torrfoder per dag har klarat sig fint på ca en halv skål torrfoder per dag nu. Hennes päls skiner och hennes skit luktar ingenting (trevlig information). Det säger redan ganska mycket om kvalitén på fodret om hon klarar sig på så mycket mindre mat, eftersom det faktiskt är nånting mättande i maten och inte bara skräp. Hennes päls har också blivit så otroligt fin, den skiner som sagt och är inte lika "torr" och fluffig, utan riktigt silkeslen och fin. Så nu har jag och arbetspolaren beställt tillsammans (kimppatarjous=tummen upp) Royal Canin Maine Coon Adult foder åt kissorna våra. Tills dess att den kommer får Kiara äta dålig mat (hade kvar ännu från tidigare), och vi här hemma får lida av illaluktande kattskit haha. 

Är egentligen inte alls insatt i kattskötsel (mer än normalt liksom..) men att ha en raskatt är nog lite annorlunda än att ha en vanlig bondkatt. Kommer förhoppningsvis få en stor o fin mainecoonis när hon vuxit färdigt, dvs om ca 2-3 år.. min fina jättebebis <3