Blev tyst här igen. Nu är hösten officiellt här och jag känner en viss lättnad. Ingen som tittar snett på en om man har hållt sig mestadels inomhus en solig dag osv. Älskar hösten, älskar dimma, älskar att kunna gå med rock igen (fickor<3), älskar att första frosten snart kommer o alla kräk dör. 

 

Den senaste tiden har jag kännt mig lite kluven i allt med hundarna här hemma. Träningen med Chevy går skitbra och han har fått många nya bekantskaper av alla sorter de senaste veckorna. Hoppas och försöker göra allt för att han ska bli en stabil och trevlig hund. Men med det kommer också lite negativt... Roxi blir åtsidosatt många gånger. Det skär i mitt mammahjärta att lämna henne hemma medans jag åker o träffar andra hundar med Chevy. Men jag kan inte ta med henne och tillika tro att Chevy ska få en bra bild av främmande hundar. 

 

Har mpånga gånger tänkt på hur enkelt det sku vara om jag skulle ha satsat på att träna Roxi mer före Chevy kom, men hennes träning kommer aldrig att ta slut. Hela hennes liv kommer va en lång väg av träning, och hon kanske aldrig blir bättre heller. Därför kanske jag har lite extra krävande challenge framför mig, men för tillfället känns det så viktigt att medan Chevy är valp så satsar jag mest tid på hans träning och socialisering. Sen när han (förhoppningsvis) känns stabil och inte påverkas så mycket av Roxis beteende så ska jag satsa så införbannat på Roxis träning. 

 

Ska också bli bättre på att ge mera egentid åt Roxi. Blir så lätt hänt att man åker iväg med Chevy först och sen blir nästa promenad ändå med båda två.. Just nu ligger hon dock i min kainalo och pussar på mig, vi har våra ordentliga mysstunder rätt ofta,  men endå.. mera träning tillsammans. 

Jag vill ju ha två hundar som fungerar överallt, utan att behöva fundera vem eller vad som kommer emot oss på promenader eller i skogen. Två hundar som respekterar mig och varandra lika mycket som jag respekterar dem. Två hundar som njuter och har roligt av allt vi gör tillsammans, som ser mig som det bästa sällskapet lika som jag ser dem som mina bästa vänner. Jag älskar dem så det gör ont.